Katetermaterial
Grundmaterialets funktion är att skapa en slang med hålrum som kan avleda urin. Kvarliggande katetrar tillverkas i olika material. Idag är latex och silikon de mest använda materialen. Bägge har sina för- och nackdelar och det är viktigt att välja rätt material för varje enskild patient.
Patienter med känd latexallergi ska inte behandlas med latexkateter.
Silikon är ett styvare material än latex, vilket möjliggör en större inre lumen samtidigt som den yttre diametern bibehålls.
Latex
Latex är ett mycket mjukt och flexibelt material, som ger komfort för patienten. Det ska alltid vara täckt med ett skyddande ytskikt eftersom latex kan vara irriterande för vävnader. Patienter med känd latexallergi ska inte behandlas med latexkateter.
Latexkatetrar kuffas med sterilt vatten.
+ | Mjuk och komfortabel Kuffas med sterilt vatten |
– | Inte för patienter med latexallergi |
Silikon
Silikon är vävnadsvänligt, hypoallergent och är mindre irriterande än latex.
Silikonkatetrar kuffas med sterilt vatten vid upp till två veckors användning. Vid längre liggtid kan en glycerinlösning användas för att undvika vätskediffusion.
+ | Vävnadsvänligt och hypoallergent Större inre lumen än latex |
– | Kan upplevas hård Risk för att en “krage” bildas efter tömning av ballongen |
Ytskikt
Idag finns det en rad ytskikt på marknaden som kan appliceras på kateterns grundmaterial. De kan ha olika syften: att skydda patienten mot latex, att underlätta hantering och förbättra patientkomforten eller att skydda mot infektioner.
Skydd mot latex – Silikonelastomer och PTFE
Latexkatetrar kan vara belagda med ett tunt lager silikon eller teflon för att skydda patientens vävnader mot latex.
Högre komfort – Hydrofil yta
Katetrar med ett hydrofilt ytskikt är mycket biokompatibla och har lägre friktion vilket ger högre patientkomfort, samt skyddar patientens vävnader mot latex.
Infektionsskydd – Bactiguards infektionsförebyggande teknologi
Bactiguards infektionsförebyggande teknologi, BIP, baseras på ett mycket tunt ytskikt består av guld, silver och palladium, fast förankrat på urinvägskatetern. Vid kontakt med vätska (urin) skapar de tre ädelmetallerna tillsammans en galvanisk effekt. Mikroströmmarna som uppstår reducerar mikrobiell adhesion, vilket minskar risken för att biofilm bildas och leder till urinvägsinfektion. Läs mer om hur teknologin fungerar >>>
Kateter utan infektionsskydd
När bakterier koloniserar katetern bildas en biofilm som skyddar dem mot antibiotika. Om bakterierna börjar sprida sig ökar risken för infektion. Läs mer om kateterrelaterad urinvägsinfektion >>>
Kateter med Bactiguards ytskikt
Färre bakterier fäster på Bactiguards ytskikt, vilket minskar risken för att biofilm bildas och leder till infektion.
Ytskikt som frisätter ämnen
Det finns också ytskikt som frisätter antimikrobiella ämnen, såsom silverjoner, klorhexidin eller antibiotika som dödar mikrober. Dessa ytskikt har en möjlig kortvarig effekt och skada på patientens vävnader kan inte uteslutas.
Kateterstorlek
Kateterns yttre diameter mäts i Charrière (Ch), vilket även kallas ”French gauge” (Fr). En kateter med för stor diameter kan innebära en påfrestning på slemhinnan i urinröret, vilket kan ge vävnadsskador. Om diametern är för liten tar det istället för lång tid för urinen att tömmas, vilket ökar risken för kateterstopp.
En allmän tumregel är att använda en så tunn kateter som möjligt för att uppnå önskat resultat.
De mest använda storlekarna för vuxna är 12 Ch och 14 Ch, ibland 16 Ch. Vanligtvis används färgkodning för olika storlekar på urinkatetrar, till exempel:
Storlek | Färg | Används för: |
12 CH | Vit | Lättflytande urin |
14 CH | Grön | Lättflytande urin |
16 CH | Orange | Grumlig urin, blod i urinen utan koagler |
Ballongstorlek
När katetern har förts in hela vägen i urinblåsan fylls ballongen så att katetern hålls på plats. Ballongen ska fyllas med den mängd som anges på kateterkopplingen efter kateterstorleken, till exempel: 14 Ch/10 ml.
Använd en så liten ballong som möjligt. Ballongen ska inte vara större än vad som krävs för att hålla kvar katetern i urinblåsan.
Om den fylls för mycket eller för lite kan det medföra komplikationer, t.ex. blåskramper. Överfyllning kan också leda till en ökad mängd residualurin eftersom ballongen hamnar högre upp i själva urinblåsan. En för stor ballong utgör onödigt tryck på den känsliga blåsbotten. En för liten ballong kan däremot leda till att ballongen halkar ner i urinröret.
Fyll ballongen med vätska i enlighet med tillverkarens rekommendationer.
10 ml är den vanligaste ballongstorleken, som lämpar sig för de flesta patienter. 30 ml eller mer behövs endast vid särskilda åtgärder där mer tryck måste appliceras för att stoppa en blödning, till exempel efter en prostataresektion.
Fyll alltid ballongen med vätska i enlighet med tillverkarens rekommendationer.
Typ av kateterspets
Det finns olika typer av spetsar på urinkatetrar. Den mest använda spetsen vid rutinmässig kateterisering är Nelaton-spetsen, som är rundad med två hål för avrinning. På grund av att urinröret är böjt hos män kan en kateter med en böjd spets användas för att underlätta införandet. En sådan typ kallas för Tiemann-spets och är den näst mest använda.
Kateterventil
När urinen kan förvaras i urinblåsan kan en kateterventil anslutas till katetern. Ventilen öppnas med jämna mellanrum när urinblåsan ska tömmas. Tack vare ventilen behövs det ingen urinpåse, vilket kan vara mer praktiskt för patienten. En kateterventil innebär också att vissa av urinblåsans funktioner och tonus eventuellt kan bibehållas eftersom urinblåsan fylls och töms regelbundet.
Urinpåse
När urinen inte kan förvaras i urinblåsan rekommenderas en urinpåse som urinen samlas upp i. En tömningsbar urinpåse gör att bakterieangrepp fördröjs. Det finns påsar i många olika storlekar och slangar i olika längder. Under dagtid rekommenderas en urinpåse på cirka 500 ml, medan en större påse är att föredra på natten. Urinpåsar ska fixeras ordentligt mot patientens ben eller annan lämplig plats.
Tänk igenom syftet med kateterbehandlingen. Kan urinen stå kvar i urinblåsan?
Specialkatetrar
Det finns också specialkatetrar, nedan beskrivs några av de vanligaste.
Temperatursensor
Silikonkatetern med temperatursensor är en vanlig kvarliggande kateter men med en integrerad temperatursensor. Denna typ av kateter används ibland inom intensivvården och under vissa kirurgiska ingrepp. Nära kateterspetsen sitter en sensor som mäter temperaturen på urinen i urinblåsan. Detta är ett praktiskt och noggrant sätt att mäta den inre kroppstemperaturen på.
Pediatriska katetrar med ledare
Vissa katetrar, oftast i pediatriska storlekar, har en ledare (guidewire) som ger stabilitet under kateteriseringen.
Hematuri
Om koagulerat blod eller vävnadsbitar måste sköljas ut kan det vara nödvändigt att använda en grövre kateter. En hematurikateter är avsedd för manuell eller kontinuerlig sköljning. Var extra försiktig vid insättning av en hematurikateter och använd rikliga mängder katetergel (ca 30-40 g för män).